Gudars vad skönt med lördag!
Njuter av friden och kaffet sittandes vid köksbordet.
Veckan som gått har bara rasslat förbi, och när det gäller jobbet har den varit omväxlande kan man lugnt säga.
Jag avslutade arbetsveckan med ett fotouppdrag på jobbet. Av blommor. Orkade inte börja redigera bilderna, så det får vänta tills på måndag, eller kanske tisdag. Men några bilder kan ni få se redan nu:
Ja, det ligger några timmars jobb framför mig för att få dessa presentabla till beställarna.
Nu till något helt annat – NSV!
I flera amerikanska keto-fb-grupper jag följer är det populärt att skriva om NSV (Non Scale Victory), dvs ”icke-vågrelaterade-segrar”. Jag har ibland lite svårt att se andra segrar än tappad vikt, men häromdagen hade jag en NSV-uppenbarelse. Min favoritjackas ärmar sitter inte längre som korvskinn! Plötsligt kan jag ha en vanlig skjorta, eller till och med en tunn tröja, istället för en spindelvävstunn polyesterskjorta under jackan utan att jag stasar blodet i överarmarna. YAY! En liten seger i sammanhanget men ack så viktig.
Blomkålsmos
I början av veckan lagade min mamma torsk i ugn. Till det kokade hon potatis – som jag inte äter. Fort som attan gjorde jag blomkålsmos för att hinna äta samtidigt som alla andra.
Det blev mycket blomkålsmos, och mycket fisk. Räckte till ytterligare 5 måltider för min del.
Om man äter blomkålsmos till både middag och lunch i tre dagar så händer det grejer i tarmarna. Det skapas gas. Väldigt mycket gas! Gas som vill ut… Gas som inte riktigt går att kontrollera. Jag har gått och smågasat i två dagar nu, så fort jag har gått någonstans med skaplig hastighet har jag ”låtit”. Det har inte fungerat att knipa för att hindra utströmningen av gas. Och att böja sig fram/ner ska vi inte prata om, jag har släppt brakskitar värdiga pris.
Note-to-self: begränsa intaget av blomkålsmos!