Årets första riktiga arbetsdag är avklarad. Sammanfattas med: JÖSSES!
Vi gick ut stenhårt med en planeringsdag i ledningen. Eller ”dag” var väl att ta i, vi hade bokat mellan 8-14. Och det räckte kan jag säga. Det var ett oerhört konstigt möte. Vet inte vad chefen var på för humör egentligen, men underligt var det. Känslan efteråt var seger – jag hade inte fått en enda sak tillagd på min ”att-göra-lista”. Fast insatsen bestod i att jag bet mig i tungan hundratals gånger, för säger jag något så hamnar det på mitt eget bord. Provade stämningen ett par gånger genom att komma med några inlägg, men chefen högg direkt så jag slutade relativt omgående att säga något. Satt mest och försökte se intresserad ut och nicka. Den tredje kollegan hade en annan taktik, att säga ”det verkar som att du har tänkt igenom detta” och fjäskade på med hög frekvens. Ett fullständigt ostrukturerat möte som enligt min mening inte ledde just någon vart. Vadå ”planering”? Å andra sidan, om jag hade orkat förbereda mig (på min fritid) så hade det kanske sett annorlunda ut. Men som sagt, jag är själaglad över att inte ha tusen nya saker att göra!
Hur den stackars 11-åringen stod ut med att sitta i samma rum begriper jag inte. Men det var inget gnäll alls.
Efter mötet hade jag en träff med leverantörer. Eller snarare avstämning. Sen -äntligen- fick jag jobba. Vi åkte nog från jobbet först vid 17:30.
En märklig dag som trots sin improduktivitet ändå skänkt mig ett lugn. Gett mig ork att ta itu med min egen planering av mina arbetsuppgifter. Längtar efter att göra en årsplanering med mätbara mål för just mina verksamheter. Det kanske jag kan göra inom två veckor.
En av de första sakerna som hände när jag kom till jobbet var att en medarbetare frågade ”Ska du jobba imorgon?”. Öh… En fråga jag inte ens funderat på i ärlighetens namn. Snabbt som f-n sa jag NEJ. Haha, så imorgon är jag ledig. Najs!