Konstaterar att jag har urusel kondition och är allmän otränad. Efter att en hel dag, mellan 7-15, ha trampat runt på föreningens jättejippo kan jag meddela att det ”dagen efter” känns! Fötterna gör ont och jag har träningsvärk i armar, rygg och ben. Känner mig som ett vrak! Okej, inte riktigt så kraschad som jag var när jag kom hem igår, då trodde jag att ryggen skulle gå av och fötterna förtvina. Efter en varm dusch kände jag mig dock en smula bättre.
Det väcker en del känslor att inse att den så kallade formen är obefintlig. Desperation, ilska, sorg och uppgivenhet är väl det översta lagret just nu.
Under en av mina ”tjurrusningar” igår då jag hade sällskap med 11-åringen fick jag plötsligt en idé om att jag kanske skulle åka upp till föreningens marker och promenera. Jag vet inte om jag drabbades av någon liten hjärnblödningen där, för jag avskyr verkligen att promenera! Det är så sjukt tråkigt, även om man har musik i öronen. Dessutom vill jag inte ha musik i öronen just där eftersom det är mitt ute i skogen och förekomsten av bland annat vildsvin är mer än hög.
Ja, jag vet inte varifrån den där tanken kom, efteråt funderade jag på om det kanske var meningen att jag skulle utveckla den för den var så stark och bet sig verkligen fast. Jag kanske rent utav skulle börja släpa mig till gymet?! 😀
Från idéer om promenader till något jag MÅSTE göra snarast – byta däck! Jag tror jag är den enda personen i de här trakterna som fortfarande kör med vinterdäck… 😳 Ska lasta in sommardäcken i bilen nu på morgonen och svänga förbi däckfirman på väg till jobbet, med lite tur har de tid att skifta däck åt mig.
Det är tur att min kalender ser ut som den gör idag med tanke på hur slut jag känner mig, det finns bara två punkter som jag behöver ta itu med. Inga möten, inga snäva deadlines eller andra krävande åtaganden. Ser fram emot en skön dag på jobbet. Jag kanske till och med kan dra iväg lite tidigare så att jag kan hämta 11-åringen från skolan? *håller tummarna*