Kom hem från midsommarfirandet mitt i natten och tvärsomnade. Sov till 6:00, gick upp och drack morgonkaffe, gick och la mig igen vid 8 och sov till 12. Gjorde en västerbottensostpaj, beställde emaljklack till nya spisen, shoppade några smycken på Edblads rea och gick och la mig igen vid 15 för att sova till 18:30. Lyckades sen hålla mig vaken till 23 innan jag somnade igen.
Kan inte minnas att jag har sovit så mycket utan att vara sjuk, men jag antar att kroppen (och knoppen) behövde det.
Idag känner jag mig normalpigg, och redan nu vill jag åka till jobbet. Skulle behöva några timmar i ensamhet för att fixa med datorer och skrivare. Ja, jag vet att det är söndag…
Mitt i middagen på midsommarafton plingade det till i telefonen. Lite diskret kollade jag vad det var. En vänförfrågan på facebook. Kopplade inte först vem det var, men sen trillade polletten ner. En gammal pojkvän, som jag var ihop med för sisådär 35 år sedan. Resten av kvällen fylldes min hjärna med gamla minnen, fina och goa minnen. Var nog en smula disträ.
Midsommaraftonen med vänner var trevlig, i princip satt vi bara av tiden mellan måltiderna. Pratade om ditt och datt och bara existerade. Ibland är det väldigt skönt att det inte är så pretentiöst. Att man kan vara som man är, att man slipper klä upp sig och göra sig till. Samtidigt måste jag erkänna att jag ibland längtar efter fest, en riktigt rejäl fest. En sån som kräver några timmars förberedelse med smink och papiljotter. Där man får klä upp sig och känna sig riktigt fin och lukta gott. Där man inte behöver förbereda mat och vara tvungen att storhandla. Men jag kan nog se mig i månen efter en sån fest…