Månad: augusti 2018

Lördag morgon, tid för reflektion!

Det har över lag varit en bra vecka.

Barnen har gått sin första hela ”riktiga” skolvecka och gillar fortfarande skolan. Det lugnar mitt mammahjärta. Så skönt att landa i att jag (vi) fattade rätt beslut när det gäller skolbytet, om man nu kan göra det efter så kort tid. Sen att jag får köra 4 mil extra varje dag för att hämta dem – det är det värt om de mår bra!

Jag har förvånansvärt mycket energi, så pass mycket att jag orkar fixa ”ordentlig” mat varje dag, i alla fall till barnen.  Själv får jag också i mig bra mat, även om jag misstänker att proportionerna mellan fett/kh/protein är mer än en smula skeva.

På jobbet är det ett furiöst tempo, men jag fixar det också, antagligen på grund av energin jag har.

Och den där energin då? Ja, jag tror den kommer av träningen.  I veckan fick jag en ofrivillig vilodag eftersom jag var tvungen att fixa en sak på jobbet en morgon när jag egentligen skulle träna.  När eftermiddagen kom samma dag var jag nästan överladdad. Min kropp tycks ha vant sig vid att tömmas varannan dag och blir en smula speedad om den inte får det. Så dagen efter körde jag ett dubbelpass bara för att försäkra mig om att jag inte skulle börja klättra på väggarna.

Inte riktigt dagligen, men ofta, upptäcker jag att kroppen är under förändring. Nu menar jag inte den sjuka träningsvärken som jag har några gånger i veckan utan det dyker upp muskler jag inte visst fanns och kroppen känns väldigt mycket ”tightare”. Om vågen hade varit på väg nedåt också så hade livet varit perfekt, men man kan ju inte få allt…

 

Hoppla hejsan! Efter lunch igår dök plötsligt chefen upp på mitt rum och sa ”Vi måste fortsätta prata om din arbetssituation!”.

Som tur var satt jag ned i min stol med armstöd, annars hade jag väl slagit i golvet.

Vi fick till ett möte sent på eftermiddagen, som hör och häpna var riktigt konstruktivt. Ska bli intressant att se vad/hur resultatet blir.  Åkte i alla fall från jobbet med en riktigt bra känsla och på glatt humör.

 

Snacket om min arbetsbelastning igår slutade i….ingenting. ”Vi måste prata mer om detta…”

 

Jaha.

Vet inte vad som har hänt riktigt, men jag har tydligen blivit väldigt modig – plötsligt.

Strax innan jag skulle åka hem i tisdags kom min chef in på mitt rum. Han konstaterade att jag såg trött ut. En stund efter att han gått igen skickade han ett mail där han skrev ”Jag vet att du har för mycket att göra – men du gör det fantastiskt!”.

Det där låg i bakhuvudet och skvalpade igår, och plötsligt fick jag för mig att faktiskt prata om det. Så jag ringde chefen och bad honom komma till mig och så började jag prata om HUR mycket jag egentligen gör.

Det var ett väldigt sansat samtal. Jag sa att jag inte var nära någon vägg, men att jag har fått fyra nya ansvarsområden på 1,5 år – som inte har kompenserats lönemässigt. Och att det finns saker som jag faktiskt inte hinner med…

Vi stötte och blötte en stund och så frågade chefen om vi kunde prata om min situation på ledningsgruppsmötet (som är idag). Absolut sa jag. Så idag ska det bli väldigt intressant att se OM det blir ett samtal om min arbetssituation och OM vi kommer fram till något vettigt.

Spännande!

Första arbetsveckan har bara rasslat förbi, och den blev 7 dagar.  Kommande vecka blir också 7 dagar….

Det är sjukt mycket på jobbet just nu. Så mycket att jag faktiskt knäar. Borde ha ett snack med min chef, men fegar ur känner jag.  Orkar inte ta den eventuella konflikten som skulle uppstå. Dumt kanske, men jag orkar inte.

Vad jag däremot har sett till att få tid till är träning, det var en dag när det inte fungerade och det gjorde att jag kom i obalans mentalt, men jag löste det genom att flytta runt lite i huvudet och kasta in en vilodag.

Maten har inte fungerat optimalt denna vecka, och min plan att ha koll på mina macros från och med i måndags gick upp i rök. Inser nu att det är mer rimligt att börja kolla på det i början av september.

Barnen började på sin nya skola i måndags, förvisso bara på fritids (skolstarten är idag), men än så länge är de nöjda. Måtte det hålla i sig!

 

Jaha, idag är det sista dagen på semestern.

En väldigt konstig semester.  Vi har inte åkt någonstans eftersom det har varit så sjukt varmt, utan ”bara” varit hemma. Och på grund av värmen har det inte blivit något gjort hemma heller.  😈

Det enda positiva med denna sommar har varit att jag kommit igång och tränat, och herrejösses vad jag tränar – och älskar det!

Trots otaliga timmar på gymmet rör sig inte vågen ett skvatt, så jag tänker sluta väga mig ett tag nu. Jag KÄNNER mig mindre, men inte ens måttbandet ger mig rätt.

Inser att jag måste börja följa mina macros om det ska hända något på vågen. Äter inte ”fel”, men fel proportioner. Om någon vecka eller två, när uppstarten av jobb och skola är avklarad ska jag titta lite närmare på just maten.

På tisdag börjar båda barnen på sin nya skola. Det gör mig en smula stressad, för vi har inte fixat nya kläder och gjort den förberedelse som jag hade önskat. I ärlighetens namn beror det på att jag inte har varit 100% närvarande, jag har inte orkat. De har faktiskt en pappa också tänker jag, fast jag vet att han inte alls förstår vad det hela handlar om…

Det kommer att vara en stor förändring för barnen, som jag verkligen måste vara delaktig i. Ska göra mitt bästa för att skifta fokus från mig själv till dem.

Och mitt eget jobb, som börjar imorgon, kommer att vara helt galet under de kommande två månaderna. Faktiskt så galet att jag har svårt att greppa det. Men det löser sig det också, bara jag är på plats och kan börja strukturera upp det hela.

Nu tänker jag åka och träna, innan alla har vaknat!  😀

Jag är så enormt glad över att jag har kommit igång med träningen igen.

Utvecklingskurvan är verkligen brant och jag putsar rekorden nästan dagligen.

Just idag kapade jag tiden på 1500 m rodd med 1,5 minut! ?

Den här sommaren kommer att gå till historien som den varmaste och j-vligaste någonsin.

Det går ju inte att göra någonting! Dygnet runt är det varmt, kvalmigt och vidrigt. På dagarna kan man inte röra sig och på nätterna kan man inte sova.

För första gången har vi beslutat att inte åka på någon semestertripp, det är helt enkelt för varmt. Jag fixar inte riktigt att existera när det konstant är över 30 grader….

Men, denna sommar kommer även att bli ihågkommen som sommaren då jag började träna. Jösses vad jag tränar! (I ett svalt gym ska tilläggas, tidigt på morgonen eller sent på kvällen.)

Ärligt talat vet jag inte vad som har flugit i mig, men jag tränar minst varannan dag och har så gjort  sedan 4 juli. Kör ett program enligt Stronglift 5×5 som passar mig alldeles perfekt nu när jag har kommit in i det.

Konditionen är fortfarande i botten (borde kanske sluta röka?), men utvecklingskurvan är fortsatt uppåt i alla fall. Och styrkan – den finns där! *överlycklig*

Märker att jag måste finslipa mycket av tekniken i rörelserna, den sitter faktiskt inte i ryggmärgen. Men det är skönt att komma på vad felet är när det inte går bra, en liten korrigering så är man på banan igen!

Viktmässigt händer det inte ett skvatt. Jag irriterar mig på det men orkar i ärlighetens namn inte lägga så mycket energi på det. Det får vara som det är, nu är fokus på att träna – och överleva den här varma sommaren!