Månad: oktober 2018

Kunde inte motstå att köpa en jultröja med ett statement.

Igår var det äntligen dags att träffa den där juristen angående mina övertidstimmar.

Chefen och jag har pratat igenom det hela flertalet gånger, och han har verkligen mått dåligt efter att han insett hur mycket jag egentligen jobbat. Tack och lov har han aldrig misstrott mig.

Jag var sjukt nervös inför mötet och upptäckte att chefen var än mer nervös. Det enda jag ville var att få mötet överstökat fort som attan och dessutom få ersättning för nedlagd tid.

Men självklart skulle det grottas i varför. Hur kan det komma sig att…?

Men vi lyckades med enad front ta oss igenom alla frågor.

Det hela slutade på ett bra sätt, juristen menade på att det var bara att betala. Alternativet var att ge mig helt ledigt i 3-4 månader och det förkastade chefen direkt, för det skulle aldrig fungera.

Så nu sitter jag och väntar på utbetalningen, och det dröjer säkert till slutet av november.

Efteråt var jag nästan hög av lättnad, och först då förstod jag också hur nervös och laddad jag varit inför mötet.

Det stora steget nu är att komma ner i 40-timmars vecka. *moahaaahaaa*

Denna förbannade förkylning håller sig kvar.

Det betyder i praktiken att jag inte kan träna, och tro mig – jag har verkligen försökt träna eftersom jag behöver det!

Tar jag i ordentligt, vilket jag älskar att göra, blir resultatet:

Så nu har jag gett mig själv 10 dagars träningsförbud, och det suger. Har klarat av 2 dagar…

Försöker mig på skogspromenader istället och det är sjukt tråkigt. Den obligatoriska fredagsflexbilden är utan tryck i musklerna.

Men men, har man inte tränat på en herrans massa år så är väl några veckor ingenting, satt i perspektiv alltså.

Överskottsenergin är dock ett problem, har ett sjukt tryck i kroppen som vill ut. Gör mitt bästa genom att laga enorma mängder mat som jag fryser in för att ha som lunchmat på jobbet, sorterar kläder, tvättar bilen m.m.

Ibland är det kanske bra att få lite distans till sitt nörderi, trots att jag inte kan se det just nu.

Tre veckor! Tre vidriga veckor utan träning. Det är vad den här förkylningen har ställt till med.

Under den gångna veckan har jag varit på jobbets gym fem gånger, bara för att blir av med frustration och överskottsenergi. Och för att testa hur läget egentligen är. Jag har inte tränat ”på riktigt” alltså.

Men idag så körde jag ett riktigt pass. Kände redan igår kväll att jag var laddad till tusen, så klockan 05:47 i morse åkte jag iväg till gymmet.

Fick till ett hejdundrande bra pass, även om jag stundtals hostade som en lungsjuk och snöt några liter snor ur näsan. Valde att köra igenom hela kroppen, så det tog nästan 1,5 timme + att jag cyklade 1,5 mil som uppvärmning.

Stressen över att ha tappar styrka under dessa tre veckor visade sig vara helt obefogad, styrkan finns där, och har kanske till och med ökat. Eller också var jag så taggad idag att jag tog i från tårna för att göra bra resultat.

Jag är i alla fall oerhört glad, nöjd och tillfreds med att vara igång igen. Imorgon blir det ett nytt pass.