Seriöst, jag håller på att bli fullständigt galen. Jag har varit mer eller mindre förkyld sedan den 15 september. Ja, det är rätt: 15 september! Det är 7 veckor!
SJU JÄVLA VECKOR! 👿
Av de sju veckorna har jag hållit mig helt borta från gymmet under totalt fyra veckor, dock inte i sträck. Så fort jag har känt att jag varit skapligt okej har jag trampat iväg och kört ett pass, och bittert konstaterat att jag inte är helt frisk.
Både i fredags och igår körde jag träningspass, och konstaterade surt att jag inte riktigt orkar värma upp ordentligt, känner mig helt färdig efter halva uppvärmningen. Orken finns inte där helt enkelt. Så jag har gått rakt på vikterna istället. Kraften och styrkan finns kvar (tack, högre makter) men inte uthålligheten. Det känns som att jag bara kan underhålla, inte utveckla.
Det här gör mig faktiskt galen. Att inte kunna träna ordentligt när jag både är motiverad och har viljan är förödande. När ska skiten försvinna?
Nu är det likadant med barnen, deras förkylningar går om och om igen. Fast de verkar vara friska mellan attackerna, i motsats till mig som aldrig blir helt av med bacillerna.
Antar att detta ska ses som en utmaning, frågan är vart den leder…
Jag vill bli frisk!