Plötsligt, som från ingenstans, förändrades allt på grund av Corona.
Det är verkligen på gott och ont, om man nu vill se något gott med detta, trots allt är det mest ont i mina ögon.
Det känns som att någon har tryck på paus-knappen, allt och alla verkar vara paralyserade – och rädda. Allt, precis allt, påverkas – så även jag.
På jobbet fick vi ställa om verksamheten fullständigt inom loppet av 1 timme i mitten av förra veckan.
Hemma är det märkligt, mamma (70+) får inte lämna huset och maken jobbar hemifrån sedan 3 veckor. Hehe, inte den absolut bästa kombinationen… Är oerhört glad för varje dag som jag kan åka till jobbet och barnen till sina skolor.
Träna? Nix, nope, nej. Inga besök på gymmen för mig och barnen.
Handla? Endast i nödfall, och då väldigt effektivt.
Sociala aktiviteter? Endast via nätet.
Samtidigt som detta märkliga tillstånd råder sitter jag frisk och kry på jobbet – känns mer än märkligt.