Nu känns det som att jag kan andas igen, julen är i princip förbi, idag är det en ”vanlig” dag. Ja, så vanlig nu den kan bli i dessa märkliga tider.
På julafton var det inget ståhej utan den flöt bara på (tack högre makter för det!). Kollade Kalle Anka, åt julmat och öppnade julklappar. Mer än så var det inte. Och jag(!) fick flest julklappar – vilken överraskning. Maken lyckades detta år att ge min en NY bok, inte en begagnad som han själv hade läst.
Ägnade julaftonskvällen åt att se Arn – tempelriddaren tillsammans med barnen. Jag älskade böckerna och var rädd att filmen skulle förstöra den känslan, men det gjorde den lyckligtvis inte!
Juldagen innehöll ingenting, vi var allihopa lätt utslagna, läste böcker, glodde på film/serier, surfade och åt julmat.
På annandagen tog jag med mig äldsta dottern och åkte och hämtade nya ”fyndade” saker till hemmagymmet. Otroligt, nu har jag snart ett fullutrustat gym här hemma! Enda nackdelen är att alla saker är placerade i uterummet, som är oisolerat. Det vill säga – svinkallt! Det känns inte som att man vill sätta på sig skoteroverall för att träna direkt. Men värmen kommer väl så småningom. Har en dröm om att kunna flytta ner alla saker till vårt garage, men där står det sedan 2008 över 300 flyttkartonger från vårt förra hem, ingen dröm att börja rota i det direkt. Garaget är förvisso också kallt, men det blåser inte tvärs igenom, och man kan kasta in en fläkt där för att hjälpligt värma upp det. Jag får se om jag kan göra drömmen verklig, om det nu är så att coronan fortsatt gör att distansarbete är obligatorisk så finns det kanske en chans i vår att jag orkar ta itu med det.
Har börjat leka lite med tanken på ”nyårslöfte”.
Tittar i kalendern och ser att det fram till sommaren är 21 veckor. Vad skulle jag vilja göra med dem?
Egentligen tycker jag att nyårslöften är en smula….löjliga. Precis som ”måndagar”. Men hej, jag kan ju alltid ändra mig.
Känner att jag behöver en rejäl förändring – på många plan – efter det skitår som 2020 till största del har varit. Jag tycker att det räcker med ”skyddad verkstad” och låg sinnesstämning nu. Vill inte känna att jag irrar runt i någon form av trögflytande dimma och blir mer och mer passiv.
Behöver dock landa lite i vad som är rimligt att förändra, skulle jag försöka mig på allt så kör jag garanterat i diket första veckan, ger upp och skiter i allt.
Vad jag vill förändra:
- Träna!
- Minska okynnesshoppingen
- Maten, hitta tillbaka till ALP
- Bort med värktabletter (sker automatiskt om jag börjar träna)
- Minimera rökningen
Härlig och diger lista va?
Ska fundera på hur jag ska ta itu med detta, vad jag ska prioritera.
Måste berätta om en intressant sak som skedde innan jul. Jag fick ett mail på jobbet, ett mail som berörde mitt hjärta på djupet.
Det var min förra chef som skickade något som i det närmaste kan beskrivas som ett kärleksbrev. Han uttryckte sin stora tacksamhet för allt jag gjort för honom under de år vi jobbat ihop. Sen avslutade han romanen med ”Kram”!
Min första tanke var att han äntligen fått så pass mycket distans att han faktiskt förstod hur mycket jag har gjort, sen tänkte jag att han kanske har skickat dylika mail till alla gamla medarbetare? Jag kollade upp det, men icke – ingen av mina närmaste medarbetare hade fått någon ”julhälsning” från honom.
Så där satt jag på kontoret med tårarna rinnande… Oerhört berörd! Det kändes som att jag fått höra just precis det som jag ville höra när han slutade. Lite extra berörd blev jag väl också eftersom jag är fullständigt uttorkad på positiva ordalag från chefshåll. Jag sög åt mig som en svamp!
Ja, det var ett bra sätt att börja julen på, någon form av upprättelse, om än något sen.
Nej, nu är det dags att ta itu med denna måndag, med andra ord – åka till jobbet!