Fick till ett riktigt tidigt pass på gymmet denna morgon.
Trodde i min enfald att jag skulle få vara där helt själv. Men icke då!
När jag trampade in så hörde jag ett glatt kvittrande i form av ett ”Hej!”. Jag tittade upp och upptäckte två morgonpigga pensionärsdamer. De satt på varsin träningscykel och trampade i slowmotion.
Ja ja, de är knappast i vägen för mig så det var bara att köra igång. Krafsade runt i fickorna för att hitta mina hörlurar, och insåg att de låg kvar hemma. 😳 Svor en lång ramsa inombords, jag vill verkligen vara i min egen värld när jag tränar. Men så blev det inte idag.
Dessa två pensionärsdamer tycktes båda ha nedsatt hörsel, för de praktiskt taget vrålade till varandra trots att de satt max 2,5 meter isär.
Den ena började oja sig över att det var så tråkigt att trampa träningscykel – vilket jag själv vet allt om 😅!
Den andra damen instämde med hög röst och nickningar som skulle kunna åstadkomma wiplashskador.
– Man skulle cykla i Frankrike, tänk dig det! hojtar dam nr 1 till dam nr 2.
Jaha ja, på det hojtandet följde målande beskrivningar av böljande kullar, fält med lavendel, vingårdar, pittoreska småbyar, baguetter, lammgrytor och en och annan visuellt tilltalande fransos.
I över en timme överhörde jag deras cykeltur i Frankrike. Det var speciellt, men nästa gång blir det Volbeat, mycket lättare att koncentrera sig till!