När jag körde hem från jobbet häromdagen var det 8 grader varmt och fullt solsken – helt underbart. Nästan så att livsandarna vaknar till liv och vårkänslorna börjar spira. Men bara nästan…
Jag ska erkänna att jag faktiskt känner mig lite piggare. Om det beror på hjärtoperationen och det nya kranskärlet eller på vårens antågande vet jag inte. Det kan också bero på att jag till viss del har ”kommit igång” på jobbet igen. Den här veckan har jag varit där tre dagar, det måste vara någon form av rekord. På jobbet är det för övrigt väldigt knepigt just nu – gör ett separat lösenordskyddad inlägg om det på grund av en del icke officiella detaljer lite senare.
Det är många tankar som snurrar nu, främst om träning och mat – det vill säga: vikt. För nog f-n är det vikten som är i fokus. Visst, jag älskar att träna, att få prestera och känna mig galet stark, men det jag vill åt innerst inne är att forma om kroppen. Ser verkligen fram emot ”uppföljningsmötet” nästa vecka med hjärtmänniskorna. Har tusen frågor och hoppas verkligen att jag får klartecken när det gäller just träning. Om de kommer att rekommendera promenader ”att börja med” kommer jag att kräkas i närmaste papperskorg. Sån där lågintensiv träning är inte min grej, jag ruttnar ihop fullständigt. Visst, jag förstår att man kanske måste ”skynda långsamt”, men det är ju så tråkigt… Nåja, vi får se hur mötet går. I värsta fall kanske jag inte blir ett dugg klokare eller gladare.
Men hej, nu är det fredag – dags att koppla av. Eller?