Månad: december 2022

Den här nyårsaftonen blev (är) som vilken vanlig lördagskväll som helst i mitt liv. Ja, om man bortser från inläggstrenderna på fb.

Där handlar det just nu, i mitt flöde i alla fall, om FYRVERKERIER! Det finns två sidor uppenbarligen, djurägare som helt vill förbjuda raketer och fyrverkerier och andra som hävdar att det minsann är en mänsklig rättighet att få använda dylika pjäser.

Det är inga vänliga diskussioner som finns att läsa – folk är rent hatiska.

Förutom ovanstående pågår det SM i nyårslöften.

Jösses vad folk ska träna och ”äta rätt”, från och med i morgon.

Själv ska jag försöka hålla mig vaken tills det blir 2023. 🥱

Gott nytt år! 🎉

Läser kommande veckas horoskop och funderar på om jag ska köpa en jordfräs, en röjsåg eller bara våldsamt mycket dynamit? 🤔

Den där ”inre trädgården”… Suck!

Kanske kaos för några, kanske ledighet och lugn för andra. Själv vet jag inte riktigt hur det är… Sitter på jobbet och försöker få ett och annat gjort, det går sådär. Det är inte så att jag har ett berg av jobb att ta hand om precis som utgör någon form av störningsmoment, utan det som stör är mitt mentala tillstånd som är en smula upp-och-ner.

Men men, jag får ett och annat gjort trots allt. Ska villigt erkänna att det är störtskönt att för ovanlighetens skull få vara helt ensam på jobbet! Det enda jag de facto kan gnälla lite över är att jag har en smula ont i överarmarna efter att ha tagit både influensa- och covid19-vaccin häromdagen, men det är det värt!

Igår satt jag i bilen med 16-åringen och vi kom att prata om vår jul, som har varit väldigt medioker. Sedan jag sa upp mig som familjens projektledare händer det inte mycket vid högtider/födelsedagar/etc. måste jag säga. Vi slappade mest hela julafton, åt lite, kollade på Kalle Anka och hans vänner, öppnade julklappar (de som fick några) och bara ”va” i största allmänhet. I mitt tycke en bra jul. Tror inte att alla tyckte det dock. Personligen tyckte jag att det bästa med julen var julottan i kyrkan på juldagens morgon – älskar den stunden.

Efter att ha avhandlat julen kom vi in på året som gått, vad som har hänt. Från början kände vi båda två att det var väl inte så mycket som hänt, men efter en stunds funderande insåg vi att det hänt massor!

Eller vad sägs om följande för min del:

• hjärtoperation
• konflikt med förra jobbets ledning
• nytt jobb
• mammas kamp och behandling mot cancern
• min reservpappas död
• vänskapsbesvikelse

Inte det lugnaste året precis. Plötsligt känns det som att allt är bra just nu, i alla fall om jag tittar bakåt. När jag har varit mitt uppe i allt kaos så har jag inte direkt reflekterat över hur mycket det har kostat på, utan bara tagit en dag i taget och försökt överleva. Inte heller sitter jag efteråt och analyserar. Det är inte förrän nu jag faktiskt har reflekterat och analyserat. Eller, jag har väl snarare blivit förvånad över att plötsligt ha fått lite energi, inte funderat så mycket på varför. Jag börjar äntligen känna igen mig själv – halleluja! 

Nu ser jag framåt – 2023 here I come! 

Jag försöker hitta en riktning just nu. Huvudet är ovanför vattenytan och jag kör hundsim, men vet inte riktigt vart jag är på väg.

Känner starkt att jag måste ta mig någonstans, bestämma mig för vart jag ska, inte bara trampa vatten.

Jag kan se dörren till 2023, den står på glänt. Frågan är vad som finns bakom den?

Är så trött på att fysiska besvär avlöser varandra, är det så här det är att bli gammal kanske? Är det inte en förkylning från helvetet så är det en inflammation i tänderna/käkarna som gör att jag ser ut som en korsning mellan en hamster och en bulldog, eller en hälsporre som gör satans ont. Eller varför inte random gallstensanfall? Vi kan kasta in hudproblem också när vi ändå är igång, som ingen läkare hittills har kunnat förklara. Jag lovar – jag vet att jag lever!

Tack och lov flyter allt på jobbmässigt. Tror jag.

Funderar en del på begreppet ”mitt liv”. Stundtals känns det inte som att jag har ett liv, eller, det är klart jag har, men det känns innehållslöst. När gjorde jag senast något riktigt roligt? Har jag något att fokusera på? Vad fyller jag mitt liv med? Ärligt talat så är det minst sagt spartanskt. Känns som att jag har ägnat de senaste 2-3(?) åren åt att inte drunkna. Det har varit fokus på att överleva, både jobbmässigt, sjukdomsmässigt och känslomässigt.

Men nu så, plötsligt har jag alltså huvudet ovanför vattenytan igen. Känner att jag VILL, det bubblar i kroppen. Den stora frågan är bara VAD?

Med risk för att bli tjatig så landar tankarna ofta på träning, det vill jag! Kanske blir 2023 året då jag startar om? Hm, det tål att tänkas på.

Sen har jag (vi) en hopplös situation hemma – vi har för mycket saker! På vissa ställen går det knappt att ta sig fram, kartonger, boxar och travar med skit finns överallt. Definitivt något jag vill ta itu med!

Känns skönt att ha lite energi igen, att kunna blicka framåt, trots att det är lite dimmigt och sikten är skymd.